Slitjapan

Jo, jag har varit fett med lat och risken finns att jag kommer måste stressa detta inlägg också.
Låt mig börja där jag slutade, förra lördagen:

Okej, lördagen gjorde jag ingenting så jag hoppar till söndagen då jag ganska snart efter att ha vaknat städat och duschat äntligen tog mig för att skaffa en mobiltelefon i Shibuya. Hade redan på fredagen bestämt mig för en Sharp 912SH och efter lite övertalning kunde jag fejka mors signatur för att kunna få igenom dealen, då jag ännu inte är 20 fyllda. Så fort jag kom hem fick jag meddelanden från Jesse och Jesper att det var dags för kanadensiske Shea i deras klass punkspelning i Nakano så naturligtvis skulle jag dit.
Väl i Nakano besannades som vanligt "fördomen" eller vad man nu ska säga om att japaner alltid tar all sorts musik väldigt seriöst. Alla band hade faktiskt orkat lära sig sina instrument vilket man definitivt inte skulle kunna säga om band på samma kändisnivå i Sverige, eller förmodligen stora delar av Europa. Jag gillar ju å andra sidan inte punk så ungefär där slutade jag vara imponerad.


Shea's band, med Shea på trummor. var definitivt fler folk än vad det serut som på bilden.




Det tokigt fräcka sista bandet.


Efter detta drog vi iväg på lägenhetsfest hos några (är faktiskt inte säker på exakt vilka) ur nivå 1-morgonklassen tillsammans med en stor del av just nämnda morgonklass och Penny, från förra helgen. Här träffade vi en jävligt trevlig japan vid namn Takanori som på grymt skön japoengelska förklarade varför utlänningar hade en annan inställning till livet.
Jag som knappt hade ätit hade inte alls tänkt att det skulle bli nån speciell ölkväll elle något men allting förändras ju hela jävla tiden. Lurigt är det.



Glömma-bort-namnet-japan, jag, Takanori och Balkan-Italienaren (har inget balkanblod men för mig så).




Jesse och Penny, vad som sker i bakgrunden kan funderas över...


Eftersom det lutade åt att bara jag Jesse och Penny (som egentligen heter Yoshigo, fast eftersom alla här i världen verkar ha så svårt med uttal så...) stod och pratade på balkongen bestämde vi oss för att ta en taxi till Jesses guesthouse och sedan crasha där, naturligtvis emot reglerna. Här hängde vi till ca 0630 och sen sov jag på golvet... fett med hardcore.

Nästa dag hann jag inte mycket mer än komma hem innan vi skulle mötas upp i Yoyogiparken för att spana in Meijitemplet. Likt en äkta svensk vågade jag inte gå in innan jag kollat säkert vilka ritualer japanerna utförde före de kunde gå genom porten. Tack vare denna väntan på ungefär 5minuter försvann kanske 50% av en tid vi hade att se templet eftersom de just skulle stänga.
från detta utvecklade sig kvällen kanske inte på det mest önskade sätt för mig. Efter vi mött upp med Yoshigo och köpt fyrverkerier var vi tvungna att hänga runt Tokyo i cirka 3timmar innan vi kunde möta upp med Yoshigos polare Yusuke som hade koll på en park där vi kunde smälla av våran feta arsenal.



Så vi körde lite dart.


Sen käkade vi på ett ställe som skulle kosta 50yen per "pinne" men efter sammanlagt 6pinnar fick vi betala 2600yen. Då Jesse och Yoshigo hållit på och smussla med en insmugglad godisvinflaska vågade vi inte klaga.
När det väl kom till fyrverkerierna så hade vi naturligtvis lyckats köpa barnpacket så vi stod i den ändå rätt softa parken i 50minuter och tände tomtebloss efter tomtebloss.
Vid detta laget hade självklart sista tåget gått så vi var tvungna att ta oss till ett så kallat internetcafé i Shibuya, där man hyr ett bås med internet, spel möjlighet till film och diverse för 3h och 1kyen. Här kunde jag -försöka- sova i dessa tre timmar medan Jesse och Yoshigo som druckit under kvällen satt i ett bås och delade på nån återigen insmugglad spritflaska.

Det finns ju inte en chans att jag kommer sitta här och dra en massa skit om veckan som sedan i övrigt gick förbi som vanligt. Skola är som skola är. Man pluggar och lär sig skit men oftast går man på autopilot.

Lördag kväll var det tänkt att jag skulle ut och träffa Magnus som jag innan detta bara haft kontakt med över msn men då de drog ut på tiden och jag var för peppad för att vänta så åkte jag till Takadanobaba där första nivåns morgongrupp skulle festa i Sheas lägenhet/hus. Jag vet inte riktigt vart min standard ligger längre men jag skulle vilja påstå att Sheas "ställe" var fantastiskt schysst. Trots att det var fruktansvärt slitet och jävligt så fick man fettt med schyssta vibbar. Ett vardagsrum, kök, dusch, toa, övervåning med sovrum, "rökrum" och gästrum. Vi gjorde ett asroligt cribsavsnitt där Shea guidade oss och jag helt ovetandes om att Jesse faktiskt filmade litegrann lekta Cribskamera. Ska se om jag kan få upp den filmen och länka den på nåt vis sen. Här höll vi till en cirka 12gaijins från alla världens hörn.



James från USA




Jesper, Kalle (Sverige), glömt namnet (om jag nånsin kunde) från Thailand och killen nog gay att ha med sig ett paraply överallt.


Efter ett tag bestämde vi oss för att det äntligen var dags för en karaoke. De cirka tio återstående höll här igång från 02 till 05 och jag drog de två dängorna "another day" av dream theater och "hotel california". det var fett med kul men jag måste påstå att vi kanske var för många då väntetiden om man beställde en ny låt var ca 50minuter.



Shea bränner lös...



Lite slitet är det ju med fönster i karaokerummet när det börjar bli ljust igen.


Trött tog ett gäng av oss efteråt en skål med matmat på en matsuya (känd skål-med-mat-kedja). Somnade på mitt tåg och åkte 7stationer för långt men det är bara hårdrock.

Helvete vad långt detta blir....
Söndag fick jag äntligen träffa Magnus och vi drog iväg till nånstans nånstans där vi på en fett najsig izakaya träffade hans fru Mami och hennes två kompisar Tomo och Abi. Jävligt trevligt folk alltså, efter att klockan klättrat upp till 23 gick vi ut och förbi ett sånt där ställe man kan ta flashiga bilder på:



Efter detta skulle Tomo och Abi någon annanstans så jag, Magnus och Mami drog till Kabukicho som i princip är det fetaste neonstället i hela Tokyo. Här mötte vi Magnus rumskompis Mark (från Kanada) och drog iväg på en väldigt liten och på grund av det var söndag rätt lugnt hiphopklubb vid namn Tokyo Loose. Det var dock ändå rätt kul att låtsas att man kunde hiphopdansa där ett tag.



Efter att ha svettats rätt lagoma portioner, jag ville gärna ta på mig min cardigan igen då jag märkt några väldigt fula fläckar tortkumlaren lämnat på min t-shirt, så drog vi oss ut igen. En kort pratstund med en alkis på gatan, som tyckte väldigt bra om Skottland, eller vad han nu tyckte, vi återkom hela tiden till Skottland i vart fall, var det återigen dags för karaoke. Utöver de självklara upprepningarna av förra kvällens låtar fick jag här även tid att dra bla "Crazy Train" och N.E.R.Ds "Rockstar".
 

Mark... "fuckin' posers!"


Den jävligt roliga kvällen fick sitt välförtjänade slut och vi tog en taxi till Nakano där jag fick låna en madrass till skillnad från tidigare övernattning. Några timmars sömn och sedan var det dags för en rätt seg dag i skolan.

FUUUULT jävla långt. Orkar fan inte hålla på såhär. Blir bara tråkigt eftersom man inte orkar komma på roliga kommentarer. Måste lära mig att uppdatera oftare.

Finns några fler bilder på resedagboken just nu (användarnamn Luto) och ska lägga upp fler där imorrn.