Slitjapan

Jag brukar tänka, elle har i vilket fall börjat tänka att när jag skriver såna här inlägg så hjälper det otroligt mycket att jag känner att jag har lust att berätta nånting, eller att jag har kommit på nåt fyndigt sätt att framhäva mina känslor kring nån pryl. Jag har inte haft lust att skriva alls nu ett tag. Har inte det nu heller så detta inlägget kommer förmodligen suga till obeskrivliga gränser, vi får se.

Jag har i vart fall börjat på skolan. blir så jävla skraj varje gång jag kommer från tågstationen och möter morgoneleverna som just slutat. Man börjar undra vad det är man har gett sig in på när man ser två meter långa äkliga västerlänningsbrudar och korta amerikaner med blå skjorta nerstoppad i kostymbyxor, bärandes en pärm. Fy fan vilka jävla nördar det är man går med. Inte konstigt att västerlänningar ofta får dåligt rykte här när de ser ut som de gör. Värst är väl då att jag förmodligen av japanerna blandas in i samma grupp. Jag hoppas dock att mina kläder och min uppsyn gör en viss skillnad. Skrika från själen; Jag är fan ingen otaku! Jag är en trevlig snubbe från Sverige! Inte en jävel som står utanför skolan och fnisshöhösnackar om hur coolt det är att japanerna har "vending machines" överallt!
Vilken jävla skitstövel jag är. Nånstans måste jag väl ha nåt genensamt med dessa som jag nu ser som samhällets rejects men som själva ser sig som grymt coola, dessa lirare. Nånting var det ju ändå som fick mig att välja Japan över världens alla länder, på samma sätt som det var för dem. FUCK THAT! Jag blir så jävla less av att tänka i cirklar, det kan man hålla på med i evigheter och det råkar jag vara en expert på. Det är precis sånt som får en att inte göra saker som man borde, typ ställa frågor; man börjar tänka på alla "tänk om...". Så är det också sånt som gör att man aldrig kan bestämma sig vilken ställning man ska ta i typ genusfrågor, man försöker vara så jävla politiskt korrekt så att huvet skruvas och i slutändan står man där som en person som på grund av allt detta förbannade tänkande tror att man vet bäst och har mest rätt. FUCK THAT! Jag säger att man ska gå på magkänslan och den säger att jag är jag och de är de.

Nåväl, efter den omsvängen till Nordpolen skall vi åter till Tokyo och KAI japanese language school där min första vecka har bestått i fett med plugg av de japanska "enkla" kana-alfabeten. Då jag i måndags berättade om min studiesituation för Morooka-sensei och fick göra ett litet intervju-prov så stod det redan då klart att jag skulle byta upp en grupp. Problemet var då att jag måste kunna "kanan" innan jag kan hoppa upp. Jag har därmed fått dubbla den vanliga uppgiften som består i hälften av tecknena för att nästa vecka vara redo att byta grupp. "Ohoj, han tror han är ball för att han måste lära sig mer än alla andra på kort tid... lilla grabben tror att han är fint folk..." Tack Jarmo. Joho, så är det helt enkelt.

Fortfarande en vecka till jag kan skaffa mobiltelefon, undrar vad för typ jag ska skaffa, vad säger du? Ska man ta en sån där man kan se på tv på? Jävla japaner med deras mobiler alltså, ständigt. Även fast man ska ha mobilen antingen avslagen eller på ljudlös på tåget så använder alla den hela tiden. Igår när tåget från skolan var proppfullt så stod ändå en tjej i mitten av vagnen, bredvid mig och lirade nåt tetrisliknande spel, detta trots att hon knappt kunde hålla mobilen framför sig, så smockat var det.
Andra saker att skaffa:
Väckarklocka
Hårtort
Borste (... eller borste)
Ätarpinnar
En massa par shorts

Jag har förresten likt värsta proffset byggt upp en daglig matcirkel:
Frukost ca 0945: cornflakes med banan i gräddig mjölk
Lunch ca 1130: Nudelburk
Middag ca 1730: Restaurang eller liknande, alternativt färdigmat från affärn
Sjukt najs är hur det verkar som att ingen här i Japan lagar sin egen mat typ. Finns grym färdigmat att köpa och det är verkligen inte dyrt, t ex idag åt jag två stycken medelstora middagspaket av nån nudel-kötträtt för typ 35spänn. Var mycket mer än jag behövde. Man kan dock börja undra hur bra det är att bara ha en rätt om dan som ändras...

Aja, mina kvällar består i vilket fall till störst del av att sitta i köket med koreanerna och se på TV, försöka kommunicera (vilket går rätt bra faktiskt) plugga, danka och bygga upp framtida ryggproblem då det enda vi har att sitta i är obekväma stolar. Ska fasen se till att jag kommer ut till helgen, vore fett med najs att få ta sig nån öl nånstans med nå folk och kunna snacka med nå japaner (japanskor.... ni skulle bara veta...).
Så länge: här har ni en bild på mig i närheten av den japanska humoreliten: