Slitjapan

Jävla gött hörni, gang!
Midsommar kunde inte ha blivit bättre när det kommer till att man fick träffa folk en sista gång. Däremot kan man ju klart klaga på festerna, min inkluderad kanske? Om jag inte missminner mig så har jag vid ett tillfälle misslyckats så till den milda grad med ett festuppstyrande att det finnd möjligheter för att detta skall spela in på min nuvarande försiktighet. Men det var najs, jag älskar er grappar!

Denna grej med att säga hejdå ändå, okej att man vuxit upp och inte tar det som en möjlighet att låta vuxen å påstå att man inte bryr sig å bara typ: "Tjarå, ;D" (sjukt att jag faktiskt gjorde "tscht"-ljudet med min tunga i samma ögonblick som jag skrev den där smileyn). Jo, som sagt,  nu kan man ju nästan bli emotionell och en helt seriös kram känns ju klart som en godkänd gest. Problemet då:
He har ju blivit så enormt många gånger. Har ju lyckats pricka alla sistaträffar vid tillfällen då jag träffat någon ensam. Tomas; förra helgen, Sofia & Farsan; innan midsommar (olika tillfällen), Nils och Oskar på efterfest (undantag), Niklas; morgonen efter (killen kom tillbaka 3 gånger, ge sig), Jakob; den kvällen, David; uppe i ottan innan jag drog, cred, Hannes igår kväll i STHLM, Morsan och Lovisa&Kids (un.) idag, Jossan imorgon kl0430. Roligt är att jag totalt glömde säga hejdå till Evelina och Simon&Kids, återigen unnskyld!
Ja, de kan ju då te sig att för den som upplever störst antal av dessa förväl, vilket borde vara jag, att man nästan blir less efter några dar. Fast det blir jag väl inte. Inte ens jag är så cynisk att jag skulle säga nåt sånt. Däremot så kan jag väl erkänna att jag blir rätt trött på att höra "det ska nog gå bra" kan ni tänka och jag blir trött på mig själv för jag inte kan komma på fler svar på frågan annat än "jupp" ungefär.


Idag styrde jag upp skit alltså, med över 1mils promenader i stanstan har jag lyckats skaffa mig en ny frisyr, yen, reseförsäkring och ett visum, ba sådär. Det mest underbara var att jag gick rätt i princip hela tiden, ni vet den där känslan när inget går fel och allt är bara soft? Så var det. Dock drog jag fetaste blundern vid Japanska ambassaden där jag istället för att kl 1352 fråga om jag fick komma in å vänta tills de återöppnade kl 14 bara gick fram till portarna oh sedan vända om för att sätta mig på gräset och vänta 7-8minuter, inom klart synfält från ambassaden.
Notering: Du kan inte använda mobiltelefon vid USAs ambassad, det blir bara sprak i luren, du kan inte heller ta dig in där, inte ens med en sån där tank.

Tack för en god tid (utifall att jag dör imorgon, annars så kanske jag far till Tokyo)