Oh Gud, Min Gud.
Jag kommer glömma så mycket grejer alltså. Detta är fantastiskt sjukt. Fort kommer det att gå.
Att stiga upp tisdagmorgon gick lättare än väntat och bussen kom precis som den skulle. Blev dock på ett ledsamt sätt påmind om Norgeslitet av en snubbe som skulle på jobbet som skitgubbe på Arlanda med samma buss. Efter 40minuter kö var jag incheckad och klar, fast oklar kring om jag skulle checka in i Wien sen. Finns inget att säga om resan till Wien förutom att den vidrigaste äggröra jag nånsin kommer att äta (med rosmarin) serverades.
I Wien hade jag 4h av ingenting. Satte mig mest och kollade datorn litegrann, kollade på en del japaner och lyssnade på Justice. Då jag fortfarande inte visste om jag behövde checka in igen så gick jag å ställde mig frågande till detta vid en hjälpdisk, efter några timmar. Naturligtvis inte sa de. när de började släppa folk genom gaten fick jag reda på att det behövde jag visst även om detta inte resulterade i mer än 5minuter längre väntetid innan jasg var igenom. På andra sidan kunde jag fördriva tiden med ett lustigt litet leende på läpparna då som jag iakttog alla japaner samtidigt som jag lyssnade på Animemusik, väldigt finurlig kombination. Förvånad blev jag över att 70% av alla japaner som skulle med flyget var 50+ tanter, som om det varit nåt slags konvent men ändå inte. Men vad gjorde det då du hade en snubbe som gjorde den typiska japansk gubbe-gymnastiken rakt framför dig. Planet blev cirka en timme försenat före start men av det märkte jag ingenting då jag efter boarding i princip bara sovit i min flygstol.
Jag fick sitta bredvid ett äldre japanskt par som jag knappast delade mer än nickningar med under hela resans gång, sov litegrann här och där och lyckades spana in "Persuit of Happiness" och Hugh Grants senaste rövhål.
Fan hörni, jag landade på Tokyo Narita flygplats. Fortfarande med samma fjantiga leende gick jag från planet, förbi imigrationen och ställde mig och väntade på min väska. Den kom! Helt sjukt. Glad blev jag. Sedan fick jag i tullen öppna skiten och svara på om jag hade nå knark. Kände mig inte riktigt nog modig för att busa lite med dem, det hade nog kunna ha blivit lite jobbigt. Efter att ha byggt upp viljan i några minuter gick jag för att skaffa tågbiljett in till Shinjuku där jag skulle fixa nyklarna till mitt rum. Som fetaste utlänningen blev min enda replik: "EH, Shinjuku".
1016 var jag på väg in mot Tokyo.
Nu tar jag en paus och återkommer efter att jag varit på Orientering på skolan. Inte för att ni märker något av det då ni sover hela tiden. BEH!
Att stiga upp tisdagmorgon gick lättare än väntat och bussen kom precis som den skulle. Blev dock på ett ledsamt sätt påmind om Norgeslitet av en snubbe som skulle på jobbet som skitgubbe på Arlanda med samma buss. Efter 40minuter kö var jag incheckad och klar, fast oklar kring om jag skulle checka in i Wien sen. Finns inget att säga om resan till Wien förutom att den vidrigaste äggröra jag nånsin kommer att äta (med rosmarin) serverades.
I Wien hade jag 4h av ingenting. Satte mig mest och kollade datorn litegrann, kollade på en del japaner och lyssnade på Justice. Då jag fortfarande inte visste om jag behövde checka in igen så gick jag å ställde mig frågande till detta vid en hjälpdisk, efter några timmar. Naturligtvis inte sa de. när de började släppa folk genom gaten fick jag reda på att det behövde jag visst även om detta inte resulterade i mer än 5minuter längre väntetid innan jasg var igenom. På andra sidan kunde jag fördriva tiden med ett lustigt litet leende på läpparna då som jag iakttog alla japaner samtidigt som jag lyssnade på Animemusik, väldigt finurlig kombination. Förvånad blev jag över att 70% av alla japaner som skulle med flyget var 50+ tanter, som om det varit nåt slags konvent men ändå inte. Men vad gjorde det då du hade en snubbe som gjorde den typiska japansk gubbe-gymnastiken rakt framför dig. Planet blev cirka en timme försenat före start men av det märkte jag ingenting då jag efter boarding i princip bara sovit i min flygstol.
Jag fick sitta bredvid ett äldre japanskt par som jag knappast delade mer än nickningar med under hela resans gång, sov litegrann här och där och lyckades spana in "Persuit of Happiness" och Hugh Grants senaste rövhål.
Fan hörni, jag landade på Tokyo Narita flygplats. Fortfarande med samma fjantiga leende gick jag från planet, förbi imigrationen och ställde mig och väntade på min väska. Den kom! Helt sjukt. Glad blev jag. Sedan fick jag i tullen öppna skiten och svara på om jag hade nå knark. Kände mig inte riktigt nog modig för att busa lite med dem, det hade nog kunna ha blivit lite jobbigt. Efter att ha byggt upp viljan i några minuter gick jag för att skaffa tågbiljett in till Shinjuku där jag skulle fixa nyklarna till mitt rum. Som fetaste utlänningen blev min enda replik: "EH, Shinjuku".
1016 var jag på väg in mot Tokyo.
Nu tar jag en paus och återkommer efter att jag varit på Orientering på skolan. Inte för att ni märker något av det då ni sover hela tiden. BEH!
Kommentarer
Trackback