Slitjapan

Gud vad lat jag har blivit. Har inte sprungit på flera dar och har inte skrivit här trots att händelser av klart potentiellt berättarvärde har skett mig. Sorry, sorry, fansen. HAH!

Jomensåatte...
Söndagen ramlade jag ner i ett svart hål då jag insåg att jag i all hast två dagar tidigare i ett försök att använda hjärnan snarare gjort det motsatta och så att säga hållit pistolen riktad båkvägen. "Oj! Nu börjar det nästan bli fullt med SMS på mobilen!" Jag har en gamm-nokia som rymmar ca 5-6-st beroende på hur batteriet mår. "Kanske ska radera skiten för jag lär ju få fler ikväll!" (Yeah, right.)
Jag brukar vanligtvis aldrig ha något viktigt sparat enbart i SMS:form på mobilen men nu kom det sig som så att jag av outgrundliga anledningar valt att inte skriva ner mitt nyligen "återfunna" banklösenord som jag fått av Olle från Norge till mobilen.
Det tog mig alltså till på söndag att inse detta- när jag började fundera på om jag kanske skulle ta å föra över mina norska kronor till mitt svenska konto.
Nämen du vad less jag blev. Inte mycket att göra utom att kura ihop sig i sängen och vända sin förtvivlan inåt.
Måndag ringde jag upp nordea i Norge för att höra hur jag möjligtvis skulle kunna få tillbaka mitt lösenord. Enda sättet var förstås att beställa hem ett nytt till hemadressen som fortfarande var Oslo. För att byta adress så måste jag skriva ett bra och skicka Oslo-kontoret, vilket tar två veckor.
På detta var ju också att jag var tvungen att så fort som möjligt skicka iväg visumpapperna till ambassaden i STHLM, om detta tog för lång tid så skulle papperna inte hinna hem innan jag for. Eller ja... så mycket stress kanske det inte var men med mina posterfarenheter så blir jag lätt orolig. Naturligtvis var jag för less för att orka fixa detta måndag.
Tisdag klev jag upp "tidigt" och styrde upp de foton som behövdes till visumbrevet (aldrig känt mig så skinnad i hela mitt liv, förbannade Expert, 175spänn för 4asfula foton som jag nu MÅSTE använda). Skickade snart iväg brevet och kunde så småningom åka ner på stan och åter en gång bedröva de anställda på svenska nordea med ett exakt likadant problem. Denna gång visste jag ju att det skulle gå så det finns egentligen inget större värde att berätta något om transaktionen. Tog en dag, som förra gången. På onsdag kväll hade så en orimligt stor summa pengar ramlat in på mitt konto, najs!
Torsdag fick jag självfallet tillbaka min visa application form (som man tar hem från ambassadens hemsida, en del i visumansökan jag skickade iväg tisdag). Jag hade naturligtvis i all min oerfarenhet fyllt ut skiten med blyertz och var tvungen att styra upp en ny med bläck. Tur var det väl då att jag bestämt mig för att be ambassaden behålla papperna så jag kan hämta upp dem dagen innan jag flyger iväg. Något som definitivt borde sänka risken för att brevet brevet skall vara på väg upp, men inte framme, när jag är på väg ner.

Juste... skolan bytte rum åt mig. Lite billigare och lite större blev det. Det andra guesthouset ville även att jag skulle betala hyra för de tio dagar jag inte var där så det känns helt klart som att jag bytt upp mig. Vet inte vilket av rummen det är men det ska vara ett av de på andra våningen och de ser ju likadana ut.

Börjar banne mig dra ihop sig nu... som den lille mannen med talfel sa just innan han dog av shocken av att för första gången i sitt liv sagt något helt felfritt. Han hette för övrigt Martin.
Vad gör man åt möjlig men fortfarande bara just förnimbar stress och nervositet? JO! Man styr upp gamm-bandet Random Destiny.
Sjuuuukt kul att lira lite hårdrock med det eviga järngänget igen. Hänga i Oskars garage och andas in klart hälsofarligt damm samtidigt som man river av alla de gamla dängorna. Fruktansvärt underhållande!

På väg till Shit-Face-Norway-Touren

Också innan Norge. Här med de fräcka RD-tshirtarna. Tyvärr gick ju Viktor (exceptionell gaypose i mitten) och blev musikalartist så han får inte vara med längre.

Tidig bild från fotosessionen till den brutala plattan "Another Life"