Tillfälligheter mot mig
Nu är faktura och skit på väg hit och ska förhoppningsvis vara framme redan imorgon. Underbart nog så är det stress med betalningen.
PROBLEMET:
Jag har norsk bank. För att skicka pengar till ett svenskt bankkonto så får jag betala en avgift på ca 300kr, vilket inte egentligen jag för tillfället ser som något större problem då fakturan är på 47k, 300 är småpotatis i jämförelse liksom. För att skicka pengar till ett annat land måste man ha hundra miljoner uppgifter om det konto man ska skicka till, KID#, banknamn adresser och skit typ. Hittills är allting greit. Det egentliga problemet uppstår då man ska gå in på "betaling utland" på nordea.no, för här handlar det inte om att logga in med normala uppgifter; dvs konto# och "dosa". Nä, här ska du använda ditt användarnamn och din personliga kod som du fick när du skaffade kontot. En sak som jag då jag fixade mitt konto forstod bara skulle användas för att man skulle kunna kollas upp sitt saldo utan att behöva dosan. Nåväl, jag har pga detta aldrig brytt mig om den koden. När sedan min syster ville låna lite pengar och jag för första gången skulle skicka lite pengar över gränsen så märker jag att koden är i en annan stad (hade den i packningen i Uppsala då jag var i STHLM). Aja, tänker jag, klickar väl på den här "jag har glömt mitt lösenord"-knappen så kirrar de det lite kvickt. NEJ! Efter att jag fyllt i alla uppgifter får jag reda på att processen tar några dar och att mitt nya lösenord är hemskickat till mig på posten. Underbart. Åter till hur detta blir ett problem för mig nu: Jag råkade naturligtvis ta med mig postnyckeln till Umeå och ingen kommer åt brevlådan i Norge. Så jag kan på inget vis komma åt det nya lösenord till min bank som ligger och väntar i Oslo. Jag kan på så vis inte heller föra över pengar till språkresebyrån och på så vis inte heller få mitt Certificate of Eligibility i tid till att fara till STHLM på fredag och gå på ambassad där så jag kan få visumet och därmed också inte kunna åka ner samtidigt som Josef (möjligtvis Nils) och träffa Hannes och jag skulle dessutom hinna till min syrras läkar-examen.
Det är nästan så att jag kan känna hur den japanska Bruce Willis skjuter mig full av stress:
PROBLEMET:
Jag har norsk bank. För att skicka pengar till ett svenskt bankkonto så får jag betala en avgift på ca 300kr, vilket inte egentligen jag för tillfället ser som något större problem då fakturan är på 47k, 300 är småpotatis i jämförelse liksom. För att skicka pengar till ett annat land måste man ha hundra miljoner uppgifter om det konto man ska skicka till, KID#, banknamn adresser och skit typ. Hittills är allting greit. Det egentliga problemet uppstår då man ska gå in på "betaling utland" på nordea.no, för här handlar det inte om att logga in med normala uppgifter; dvs konto# och "dosa". Nä, här ska du använda ditt användarnamn och din personliga kod som du fick när du skaffade kontot. En sak som jag då jag fixade mitt konto forstod bara skulle användas för att man skulle kunna kollas upp sitt saldo utan att behöva dosan. Nåväl, jag har pga detta aldrig brytt mig om den koden. När sedan min syster ville låna lite pengar och jag för första gången skulle skicka lite pengar över gränsen så märker jag att koden är i en annan stad (hade den i packningen i Uppsala då jag var i STHLM). Aja, tänker jag, klickar väl på den här "jag har glömt mitt lösenord"-knappen så kirrar de det lite kvickt. NEJ! Efter att jag fyllt i alla uppgifter får jag reda på att processen tar några dar och att mitt nya lösenord är hemskickat till mig på posten. Underbart. Åter till hur detta blir ett problem för mig nu: Jag råkade naturligtvis ta med mig postnyckeln till Umeå och ingen kommer åt brevlådan i Norge. Så jag kan på inget vis komma åt det nya lösenord till min bank som ligger och väntar i Oslo. Jag kan på så vis inte heller föra över pengar till språkresebyrån och på så vis inte heller få mitt Certificate of Eligibility i tid till att fara till STHLM på fredag och gå på ambassad där så jag kan få visumet och därmed också inte kunna åka ner samtidigt som Josef (möjligtvis Nils) och träffa Hannes och jag skulle dessutom hinna till min syrras läkar-examen.
Det är nästan så att jag kan känna hur den japanska Bruce Willis skjuter mig full av stress:
Kommentarer
Trackback