Slitjapan

Var nästan på väg att döpa inlägget till "Titel" för att sedan försvara den titeln med några rader beskrivande idétorkan inför just namnge dessa följande stycken. Insåg dock, tur nog, hur fruktansvärt onödigt och dumt det hade varit. Dessutom hade jag jag aldrig kunna bortförklara en sån dålig "hej, nu ska jag skriva några rader, bara sådär, om vad jag känner, du behöver inte läsa, det bara är... jag är en ungdom, det är så"-titel även om det inte alls är i den inriktningen det skall barkas åt. Sug på den alla apbergsbloggare med filosofiaspirationer och tron på att någon skulle bry sig.

Här i Japan ter sig det mesta likt. Med risk att jag glömmer bort nån skitgrej som kanske skulle vara kul att berätta tänkte jag gå rakt på de stora päronen:



Sådana här polare slipper vi i Sverige och även om det nu är några veckor sedan jag sist fick chansen att utdela en kärleksfylld kyss med sandalen så är det inte utan att man önskar man hade vetskapen om att man aldrig skulle se de långa känselspröten löpandes omkring på väggen bredvid sängen.

Med det sagt kanske jag ska berätta en rolig historia för att lätta upp stämningen:
"Det var en fransk hora, som kom till Japan för att träffa korta fransk/indonesiska lirare. När hon hittat sitt och flyttat in på det besvärligt bekväma 7kvm-rummet så fick hon äntligen sova. FAST HON SNOOZAR I 2 TIMMAR VARJE MORGON MED ÖPPEN DÖRR OCH VAKNAR BARA EFTER 3 MINUTER ALARM VARJE JÄVLA GÅNG!"
HIHI! Lär er den utan till och berätta för arbetskamraterna efter några öl så kommer ni vara kontorets pajas hela nästa vecka!
Nämen seriöst, träffade henne när jag kom hem i fredags och brann av litegrann så det har varit lugnt sen dess.

Juste, så var det det där med klippningen:



Före (uppenbarligen med svullen läpp)



Några timmar senare.

Klippte mig för 900 yen på klipparskola. Tog två timmar, hon som klippte mig kan inte hållit på mer än någon månad, och blev väl inget speciellt men jag har åtminstone fler val nu och att klippa sig för 50spänn är (möjlighet för vidrigt Forssells-ordskämt) inget jag klagar på.

Jajuste. Min Gud, jag fyllde ju år på fredagen som var den fredagen som var sist. 20 som här i Japan är så speciellt att av alla som man kan räkna till så är det det enda födelseårstalet som de har ett speciellt ord för: Hatachi. Ska väl inte gå in speciellt mycket på vad jag gjorde under firandet men rätt kul var det ändå, trots att jag inte fick chans att göra det jag egentligen helst ville: gå på riktig klubb som kräver 20. Jag menar, i Sverige är ju alltid 18 en stor grej för alla kids som vill köpa folköl, röka eller gå på dagisuteställen och 20 är en ännu större pryl då man kommer åt systemet osv. Här så har jag dock inte behövt känna mig speciellt tillbakahållen av att inte egentligen vara myndig. Har aldrig varit problem att komma in där man vill in, förutom vid två tillfällen, och alkohol kan man köpa utan att bli frågad efter identifikation även som 17-åring typ. Jag antar att jag vill kunna känna mig frisläppt från några slags bojor iallafall. Att det är någon skillnad liksom.

Från skolan lyckades jag vinna ett stycke Tokyo Game Show-biljett av ett värde på 1000 yen. Slet mig upp klockan 10 dagen efter fredagen som var den fredagen som jag fyllde år detta 2007 och drog till vad som skulle visa sig förmodligen var den plats längst från där jag bor jag varit hittills. Småtrist även om vädret gjorde färden utanför stadskärnan något mer intressant med en del värda saker att beskåda. Bland annat så fick jag se Ikea och sedan Disneyland; på avstånd och lyckades bygga upp nån slags vilja att dra dit ändå, detta förmodligen på grund av de exotiska vibbarna med palmer och annorlunda arkitektur, resort-skit liksom.
Jeppjepp, jag följde den konstanta strida strömmen människor från min slutstation till Nolias avlägsna megamoder i "VaheterenulångtfrånTokyo". Fett överfyllt med folk som till stor del verkar ha kommit för att ta snuskiga bilder på de halvnakna tjejerna utanför speltillverkarnas bås. Ta mig inte fel, tjejerna var sjukt söta osv men det skulle aldrig falla mig in att be om att få ta ett foto och på så vis sålla mig till den gruppen "män". Samtidigt måste man ju också undra, någonstans måste ju ändå idén med dessa tjejer vara att de ska ge ut information och främja företagen på sådant vis men jag har svårt att tänka mig att de gjort mer än gått på ett 10 minuters informationsmöte som "fyllt" deras huvuden med spel(ets)namn och företagets namn.
Speciellt kul var det inte. Mest varmt, mycket folk, mycket utlänningar med ryggsäckar, några instressanta spel som du utifall du ville testa fick vänta i ca 45min på samt folk som klädde ut sig till spelkaraktärer emellan de två stora salarna. Lite bilder kan jag bju på:









Det här var rätt coolt, som att lira Magic fast det händer prylar på tvskärmen.



Finns det något spel jag helst ser mig själv spelandes 15h om dygnet de närmaste åren så måste det ändå ska vara Gallop Racer ONLINE