Slitjapan

Här i Japan görs alltså allting lite annorlunda; cyklarna ska ha sadeln vid anklarna, bilarna ska se ut som små kylskåp, man är fet när man går i skolan och inte efteråt, varje affär ska ha ett "pointo cardo" och helst så ska man vara helt betagen av Hawaii. Den något annorlunda aproach gäller även "slacker-utan-stol"sittställningen. Då man i Sverige kanske väljer att stå/sitta med böjda knän, fötterna i centrum rakt under rektum ståendes på tå samtidigt som du regulerar vikten med armbågarna på knäna så har man i Japan på helt naturliga vägar utvecklat ett helt annat system. Det japanska sittarsättet (Nihon no suwarikata) är överlägset det västerländska på det viset att du besparar dina knän den otroliga påfrestning vi europeer jämt och ständigt utsätter oss för, nog har vi alla varit med och hört det rassel vilket lederna utbryter i varje gång vi ställer oss upp igen. Problemet med NnSK är tekniken, som tar flera år att utveckla. För att kunna bevara balansen krävs extraordinär koncentration och en viktfördelning bäst åtskaffad igenom träning och åter träning. När du väl lärt dig tekniken så kommer du å andra sidan inte att behöva en stol igen förrän du faller ihop och dör... och då ska du ändå inte sitta nå mer.

NnSK var länge en hemlig teknik endast utlärd bakom stängda dörrar i det feudala Japans finaste kampsportsskolor men allt eftersom det amerikanska inflytandet med löften om ett "fritt land" växte och slutligen i och med demokratins införande hade den blivit en del av var japans dagliga repertoar. Stolbranchen hade ett par väldigt tuffa år.
Idag används NnSK ofta av småbusar för att inge respekt då de "sitter" utanför varuhus och väntar på skolpojkar att sno lunchpengar av. Detta hindrar dock inte Japans kontorsarbetare att trots sina hövliga manér "slå sig ner" under rökpausen.