Slitjapan

Första riktiga blicken på Fuji sedan jag kom till Japan

Jonas och Kyuu blev snart vänner, till allas glädje.

Superhero-posin' utanför Fujiyama

Tack vare att i princip alla 20-åringar var någon annanstans slapp vi långa köer (upp till 2-3timmar) och kunde 2 av 3 gånger åka Fujiyama efter 15min väntande.

Fujiyama
Världens högsta och en av de längsta bergodalbanor som finns. Efter att ha klättrat 79m över marken, med Fujiberget klart i blick kastas man i klassiskt stuk rakt ner och efter det hit och dit i på dryga 2km bergochdalbanespår. Jag tänker inte hålla på med sånt som att säga att det var kul pga det och det, kan bara säga att jag gillar bergodalbanor.

ドドンパ (DoDoPAH)
En av de snabbaste bergodalbanorna på jorden med topphastigheten 172km/h och vårat första mål efter att vi kommit in på området. 30min kö med ständigt snurrande informationsvideoband om hur man ska göra för att inte dö och "DO DO PAH!" (kagge, kagge, virvel) upprepandes ur övriga högtalare innan vi fick testa den 30sekunder långa åkturen. Som en fjärt ur satans röv skjuts man ut ur ett rör med ärligt talat, även andra gången, sjukt överraskande acceleration.

Trångposin'

Classic shit

Ytterligare en trång pose

Eenjanaika

ええんじゃないか　(Eenjanaika)
Eenjanaika betyder ungefär "Är de' int' najs?!" och är en ramsa som brukades upprepas till trummor dansas till i det feudala Japan. Likt DoDonPah så hade även i kön till denna attraktion "musik" som upprepades galet många gånger innan man faktiskt fick åka. Likt den gamla svenska stoltheten "hang over" så hänger du här med fötterna löst i luften, tillägget på denna Fujikyuu Highlands nyaste bergodalbana är att du även snurrar rätt fritt upponer och runt. På rygg åker man till toppen för att sedan i stupet plösligt se rakt ner mot djävulsgapet, efter det föjler det vanliga, med en massa extraspinn.

Saker som vi inte gjorde
Just då vi var där så fanns det en specialversion av spökhuset, "Biohazard" eller "Resident Evil" som västerlänningar bättre känner det som som vi inte testa på. Denna attraktion var som ett vanligt spökhus med den skillnaden att du med dig hade en pistol som du var tänkt att skjuta "zombierna" med. Då fripasset inte gav oss tillträde till detta skippade vi skiten.
Åka skridskor kunde man också göra, och en hel del andra småprylar som vi inte hade något intresse av.

På väg hem blir jag som vanligt less på att Arm jämt ska driva genom att låtsas att Jonas är hennes pojkvän (ett litet skämt som pågått hur länge som helst). I bakgrunden syns Fujiyama.

2008-02-05 @ 12:37:13 Permalink Event Kommentarer (5) Trackbacks ()

Famicom

Varför har närbutiken Lawsons biljettköparautomater Super Nintendo?

2008-01-15 @ 12:38:20 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fashion

Då jag kryat på mig lite drog vi och köpte kläder! Något som jag inte riktigt gjort sen gymnasiet...

Äntligen lite pilot

Visa t-shirt

Jacka, väska, jeans och skor som inte syns.

Annat inköpt som jag måste klura ut något vis något gång att få med mig till Sverige:
cardigan, +2tshirtar, byxor, väst

Har fått höra av folk att jag verkar ha gått ner på lovet, ska t o m synas i ansiktet.

2008-01-09 @ 12:41:57 Permalink Inköp Kommentarer (3) Trackbacks ()

Korv

Beroende på hur man väljer att besrkiva det så kan situationen fram tills nu verka som mer eller mindre bedrövlig.

En jul utan varken skinka eller köttbullar, istället med Kentucky Fried Chicken och pasta. Om man tar efter japanernas vis att fira julen befinner man sig snart i en situation där riktig tradition och inte bara efterrapningar samt den medföljande känslan av vinterns riktiga inledelse är helt omöjlig att förnimma. Jag menar, ett land med idéer som "Jultårta" och minikjol på stan den 25:e kan omöjligt leva upp till de invanda förväntningarna en Carl-Bertil Jonsson-hjärntvättad svensk besitter. Vad kan man egentligen säga om den japanska julen? En utan undantag direkt från USA importerad idé som japanerna har gjort om möjligt mer pop-hypad, bolagiserad och skruvad. Inköp av många och dyra presenter ligger dock inte, likt Sverige som varje år måste slå nytt konsumeringsrekord kring jul, högst upp på julprioriteringslistan. Istället ser du hur ungdomarna går på sina julfester på klubbarna och familjen helt spolas bort ur bilden. Förmodligen har familjen aldrig varit en del av denna skruvade Disney-tradition med ljusdekorationer och Wham! från början av November.

En nyårsafton i sängen med godaste sällskap av de underbart underhållande herrarna från Gaki no Tsukai som likt många år innan denna kväll bjuder på 3timmarsspecial av "Skratta och du blir straffad". Kunde aldrig riktigt greppa till vilken grad nyår spelar in hos japanerna, för mig tedde det sig konstigt att ett program så populärt som det jag såg på inte tog en paus vid tolvslaget för någon slags officiellt utropande, "Gott nytt år! Tack för att ni ser på Fuji TV! Sponsorer är McDonalds, Super Mario och den här snubben!" Om det var någon slags stort fyrverkerifireri har jag heller ingen aning om. Man tänker väl att ett land som på sommarn varje kväll i princip gör sig synligt från andra sidan havet med hanabi-festivaler borde kunna fräsa på rätt ordentligt på årets sista afton.

Varför är nu min siuation så bedrövlig och varför skulle jag om frågad utnämna detta till det förmodligen sämsta jullovet hittills? Jo, för att jag blev sjuk, förbannat sjuk. Mer sjuk än jag varit nån gång förut, vad jag kan minnas. Den utdrygande faktorn är att jag redan veckan innan skolan skulle sluta drog på mig en liten förkylning som lämnade mig med huvudvärk fram tills den riktiga moderssjukan drog in. En god del med denna utdragna process är att den berövat mig alla chanser att dricka vilket alltid i efterhand bör ses som en god gudsintervention. Nåväl, när jag slutligen trodde att det var över svullnade mina halsmandlar upp likt golvbollar. Efter lite tjat från Arm så gick jag med på en tur till det 50m bort belägna sjukhuset. Den gode doktorn talade i samma halstighet som hade jag nyss börjat plugga japanska men då den lille skiten använde sig av fackuttryck så förstod jag likt förbannat inte ett skit. I god japansk tradition (de går till sjukhuset så fort de känner att de har en förkylning som kryper sig på) lämnade jag sjukthuset med 5 olika mediciner. En för halsen, en för magen, en för förkylning, en för feber och uttyerligare en flytande som jag skulle gurgla med vatten långt bak i halsen så ofta som möjligt. Medicinerna fungerade inte speciellt superbra och jag började fundera på om jag skulle gå tillbaka till sjukhuset, kanske att jag skulle operera bort halsmandlarna. Tur nog så hade Arm för skojs skull köpt hem en liten halsont-sprejburk som man kan köpa vart som helst som visade sig hjälpa otroligt bra. Trots allt detta så kan jag idag en vecka senare inte säga att jag är 100% frisk. Förmodligen kommer skiten att komma tillbaka förr eller senare i år och sedan igen och igen. Har hört att de flesta som en gång råkat ut för den här skiten har i slutändan opererat bort skiten. Jag måste även, naturligtvis, uttrycka ett stort tack till Arm som fick leka mamma i en vecka och sköta om mig. Tack du!

Jajuste. Jag gjorde ju även klart den så kallade 3:e nivån på skolan. Jag ska inte skryta, jag lägger bara fram fakta: Bäst i klassen. (dock kan ses att resultatet sjunkit med ca 2% från nivå 2, något jag skyller på vår nya klurigare lärare, övrigt så måste 8 för uttal ses som ett skämt då jag vet att jag har bäst uttal i klassen, långt bättre än tysken som fick samma resultat)