Slitjapan

Kommer definitivt inte bli en bild om dagen, bara nån gång när jag får tag i guldkorn som detta.

Igår var det lördagsövertid på sex timmar, otroligt värt. Fick av någon anledning hjälpa till på varemottag och slippa stressa, gick sedan över till att samla pallar  nån timme inna jag avslutade med en order sista halvtimmen, riktigt skönt när man kan jobba så och ha nära trehundra kronor i timmen.

På måndag inleds den fruktade helvetesveckan som kommer att innebära MINST 14h övertid på fyra dar, ungefär. Lagret har skaffat sig ett nytt hisschakt och hela lagret kommer att förrändrat runt detta, hela nedervåningen som varit småvareplock ska bli utgående torg och skit. Detta innebär att lagret måste stängas ner tidigare innan helgen och dessa veckor som vi befinner oss i nu är redan några av de mest stressade då det är redan nu som butikerna vi sänder varor till börjar styra upp inför påsk.
För mig kommer detta mest troligt innebära att jag jobbar 4h övertid måndag och tisdag och efter att slutat vanlig tid onsdag, gått hem och sovit så ska jag vara tillbaka på lagret senast 0230, torsdag natt. Det kommer att bli drygt men jag får iaf åka gratis taxi från dörren till jobben där på natten. Sedan på fredag så kommer jag att sitta i möten hela dan så det kanske ger en viss avslappning.

Onsdag är löningsdag! HJASKFH!" Väldigt viktig lön denna månad eftersom jag direkt efter att ha fått den måste ta mig till banken för att där skaffa mig ett utdrag som bevisar att mitt bankkonto innehåller nog med pengar för Japan. Sjuukt najs. Har snålat väldigt mycket senaste veckorna och måste hålla ut sista biten nu, måste vänta med att betala hyran också för att ha så mycket pengar på kontot som möjligt alltså. Hoppas på en feting till lön då jag fick ihop 48h övertid förra månaden.

Btiz bar är ju så jävla sämst alltså.

Detta krävs:
1. Ett fullt utfyllt application form
2. Intyg på att man inte har tuberkulos
3. Kopia av pass
4. Gymnasiebetyg på engelska
5. Intyg från finasiell sponsor (i mitt fall: mamma och pappa och från dem krävs intyg på att pengar finns samt anställsnings- och årsinkomstintyg plus att de måste bevisa att de är mina föräldrar).
6. 8st foton (straight forward, plain background, student-like clothes)

Verkar väl lätt som en plätt?
1. Jorå, hundra frågor om konstiga fällt i application formen, t ex "hur ska jag kunna fylla ut adress i japan?"
2. När man är i Norge så är det assvårt att få träfa läkare om man inte är folkbokförd men ett intyg fixade jag efter ett tag, om än ett som jag inte till hundra procent är säker på att det räcker.
3. Jamen ser man på, mitt pass går ut innan min japanresa är slut, då måste vi beställa ett nytt, från Sverige och det tar ju sin tid.
4. En ooootrolig tur att jag faktiskt hade med mig mina betyg hit till norge.
5. Föräldrarna bor i Umeå och måste skicka papperna först till mig innan jag kan skicka dem, det tar ju sin tid, att jag sen inte är säker på om papperna som jag fått är nog är ju en annan sak,
6. Inga problem, jag kan det där med fotoautomater nu, har redan använt dem 3ggr (2ggr för truckkortsfoto + en gång för passet), det är bara å stoppa i 50spänn å köra. Vadå?! Kostar det 60 nu?

Aja... efter en ca 2månader lång process att fixa allt så var jag äntligen redo att skicka iväg skiten till STHLM, skönt!
1vecka går, inget brev har kommit fram. 2 veckor, 3... HELVETE! SKITPOST!!! KUK! Dead-linen närmar sig, slutet av februari ska allt vara inne i Japan.
Tur då att man har anställt en språkresebyrå att hjälpa en och inte sköter allt själv. Skickade iväg kopior som jag helt sjukt nog hade varit smart nog å göra på allt, djävulskt olikt mig. De har kommit fram och de senaste budet som jag har fått idag är att skolan inte kommer att acceptera kopior men om vi kan fixa fram original till 17mars så går det bra. Eller så kan jag få åka på nåt speciellt visum i juli och "aktivera" studentvisumet i oktober, vilket ger mig en längre deadline, förutsatt att jag har 90% närvaro och BRA betyg. Tror och hoppas nu på att kunna få nya papper från STHLM, fylla i dem och skicka tillbaka direkt (innan 17:E). Kommer då mest troligt att kunna använda mig själv som finansiell sponsor då jag vid denna månads löning kommer att ha de pengar skolan anser vara nog för att klara sig i ett år i Japan.



UTLÄGGET 2000! (orkar inte kolla efter stavfel)

Kom hit till Oslo i mitten av Juli 2006 och kunde trots total ovisshet kring vad som väntade mig samt en jävligt obekväm magkänsla ståksätta mig själv, rycka mig i kragen och efter en vecka hade jag fått jobb via en bemannningsfirma (orcus). När jag ser tillbaka på det känns det helt otroligt att jag bara kunde skita i allt vad starttid på morgonen och hur långt bort jobbet skulle ligga innebar, jag var väl helt enkelt nöjd med att jag utan några tidigare arbetserfarenheter lyckats skaffa mig ett jobb på vilket jag skulle tjäna 145 norska kronor timmen.
Lagerjobbet i Langhus, 30minuter med tåg från Oslo centralstation, innebar att jag var tvungen att stiga upp lite föra kl 05 var morgon i en vecka för att nästa vecka jobba nattskift 22-06 och veckan efter det kvällsskift 14-22 var nog det mest rövhålsaktiga jag gjort i hela mitt förbannade liv. En tjock, kort och otrevlig skiftledare med sin själsfrände och flickvän från Ö-vik som arbetsledare gjorde livet (som jag ser det nu) till bajs. Brödrene Dahls lager VVS-mojänger kan ju dra... (Nämnde jag förresten att varje gång jag inte hade tur och fick skjuts av de otrevliga svenskarna som jobbade där så var jag tvungen att gå 30minuter från tågstationen till lagret?)

Min räddande ängel var mina föräldrars vänners (P-O o Maggan) son Kristoffer, som jag fortfarande inte har träffat. Efter att ha haft kontakt med honom via sms ett par gånger så fick jag numret till chefen på det lager där han jobbade och jag kunde komma in för en intervju. Ett problem kvarstod dock: Jag var ju fortfarande anställd hos de infernaliska bröderna Dahl och jag kunde inte få något nytt jobb förrän chefen på det nya jobbet kontaktat BD. Alltså: jag kunde inte komma ur situationen utan att riskera allt. Om ny-chefen inte tyckte om vad han fick höra av gamm-sur-BD-Espen så skulle jag inte få något nytt jobb samt att gamm-sur-BD-Espen förmodligen sparkat mig för att söka nya jobb. Det var ett par dar där som var förbannat jobbiga men när jag väl fått jobbet kunde jag inte bry mig mindre om bemmaningsfirman Orcus gnäll när jag sa upp mig.
Jag gick från 3-skift hundra mil utanför stan till 2x dagsskift + 1x kvällskift (endast 6h!), dessutom erbjöd det nya jobbet flexitid vilket innebär att jag kan välja om jag ska börja allt mellan 06 till 08 på dagsskiftet och 14-15 på kvällskiftet.
Sedan dess har jag jobbat på JOH-system AS på Kalbakken (yes, samma ställe som galningen mördade sina tre systrar några månader sedan) och här är miljön och människorna mycket trevligare tack vare många anledningar:
Bättre lön
Bättre lön
Bättre arbetstider
Bättre lön
Självklart kan det ibland kännas motsträvigt att jobba på ackord men det är bara att ta det lugnare någon dag så återfår man orken.
Nu ska jag skryta lite (om jag inte redan har gjort det):
Fick vid julbordet veta att jag låg långt före alla andra nybörjare vad det gäller ackorden/snittkolliitimmen och detta har sedan dess tagit sig uttryck i att arbetsledarna behandlar mig väldigt bra, samt att jag tjänar mer. En snittarbetare på lagret (fast anställd) ligger på ca 150kolli/h och jag har de senaste veckorna haft ca 185. Blir ni inte stolta?! Jag är skitbra! Det finns faktiskt en konstruktiv del i att berätta detta; jag anser mig själv vara beviset på att det utan tvekan går att få ihop de pengar man behöver för att göra det man vill, om man bara reser till Oslo, HAH!
Nämen seriöst: Jag kommer vid nästa löning att ha dryga 100k NOK på kontot och det motsvarar i stora drag det språkskolan i Japan anser krävas för ett år i Tokyo, inklusive skolavgift och hyror. Allt detta betyder dock inte att jag leder ett kul liv för tillfället, tvärtemot, jag går igenom helvetet. Detta säger jag inte för att någon ska tycka synd om mig eller tycka att jag "ändå sköter mig bra" utan det är snarare ett konstaterande av vad jag och definitivt alla de andra här på Erling Skjalgssons gate 21 B 31 tycker är nödvändigt och rätt för oss.

Nu är det bara knappa tre månader slit kvar innan jag får återvända till Umeå och kosa mig. Det ska jag väl överleva?