Slitjapan

Jo tjena, efter hundra år så har jag tid/möjlighet att skriva igen. Denna gång tack vare att jag glömde ta med mig mina böcker till skolan och därför fann mig själv med en hel massa tid på vantarna innan dagens lektioner inleds. Naturligtvis ska jag inleda litegrann med att förklara varför jag inte skrivit och vad som pågått de senaste månaderna:

Först och främst så var det ett helt frivilligt uppehåll som höll mig från att skriva. Någonstans när jag började tycka att det var drygt hur lång tid det skulle ta att ladda upp bilder till den här skisidan och allt jag ville skriva om skulle ta en hel massa bilder så tog jag paus på obestämd tid. När jag sedan började tycka att det var lite fjantigt med paus så hade jag glädjen att se min dator göra uppror och slutligen lägga sig till vila på det orörliga, oanvändbara sätt den nu vilar.

Nåväl, ingen anledning att hänga läpp, jag får den väl lagad/utbytt på garantin när jag hälsar på i Sverige i tre veckor från 3 Aug (inga biljetter än köpta så jag reserverar mig för ändringar i schemat). Tacksam är jag då förståss också för HPs otroliga internationella garanti som inte ens kan bidra med att klia mig på skinkan nog för att jag ska orka och kunna skicka hem datorn till Sverige, att de ska kunna göra något här är inte ens att fundera på.

Så till grönsakerna:

Den stora pumpan, den som drev mig till att inte skriva, cancersvulsten som stod och blockerade upp dörren för allt annat jag ville skriva om var min och Arms resa till Nikko, som är ett tempelområde och en nationalpark två och en halv timme tåg från Tokyo. 

Blev en hel sjuk massa bra bilder tagna på den resan så att lägga upp allt på bloggen skulle ta "för lång tid". Tur nog, eller vad man ska säga, så blev alla de bilderna raderade då jag försökte rädda datorn genom en återställning. Så vad ska jag säga? Det vare sjukt najs och jag kommer förmodligen fara dit igen så jag får väl ta fler bilder då antar jag.

Det var alltså vinter i Japan. Fast mycket snö blev det förstås inte. När det föll litegrann så var det en occasion.

 På Arms födelsedag, så drog vi till Enoshima (där jag dog att solbränna i sommras) och tempelbyn Kamakura:

Fuji i bakgrunden

Fikapaus

Det gamla trädet vid templet som var så gammal att det var smält.

Och nu börjar skolan så jag får ta ett litet uppehåll och förtsätta senare.