Fashion
Då jag kryat på mig lite drog vi och köpte kläder! Något som jag inte riktigt gjort sen gymnasiet...
Äntligen lite pilot
Visa t-shirt
Jacka, väska, jeans och skor som inte syns.
Annat inköpt som jag måste klura ut något vis något gång att få med mig till Sverige:
cardigan, +2tshirtar, byxor, väst
Har fått höra av folk att jag verkar ha gått ner på lovet, ska t o m synas i ansiktet.
Äntligen lite pilot
Visa t-shirt
Jacka, väska, jeans och skor som inte syns.
Annat inköpt som jag måste klura ut något vis något gång att få med mig till Sverige:
cardigan, +2tshirtar, byxor, väst
Har fått höra av folk att jag verkar ha gått ner på lovet, ska t o m synas i ansiktet.
Peter Haber
"Hej! Det är Peter Haber, du vet skådespelaren från filmerna om polisen Beck. Tänkte bara skriva och fråga hur det står till, jag menar du har ju varit så inaktiv senaste tiden. Jag hoppas att du inte är sjuk. Det är skitjobbigt... Har du sett den där reklamen med snubben som har hela fejjan i en skål med varmt vatten och en handduk över huvet, åsså säger han: "Ni kvinnor snackar om att föda barn... men ni skulle bara veta hur det känns när en man är riktigt förkyld!" HAHAH! LOL! Jag håller lugnt med honom. Han är typ assmart. Hehehe... ...nämen seriöst, ta dig tillbaka nu så vi får veta vad som försigår! Va?! Hejhej! /Peter"
Vad skulle jag göra utan mina fans va? Förmodligen sitta på mitt rum och spela gitarr istället för att sitta och dokumentera de ointressanta ickehändelserna som på senaste tid uppgjort mitt liv.
Tjohopp, som de brukar säga innan det bär av. Vad det ska göra för nytta har jag ingen aning om, som att barnet inte redan vet att det efter den stundande krashen i knattebacken kommer få hela pappa över sig och måsta kämpa efter luft i några minuter innan det feta alkoholiserade aset inser vart han är.
Så blir det när man tagit paus. För jävla mycket bullshit som blir upplagrad och måste ut. Då själva anledningen till min frånvaro varit något så dumt som att jag mentalt tog på mig ett för drygt projekt så ser jag det som nödvändigt att få snacka skit för att på något sätt ventilera den bögiga ilska jag kanske kan känna emot mig själv. En ilska som naturligtvis inte bara har med bloggen att göra utan även förstås den i övriga lathet jag drog på mig under lovets sista vecka, något som sedan resulterade i en smärre krash i pliktkänslesystemet vid återgången till skolan. Självklart överdriver jag men det ser bättre ut i skrift.
Min hjärna har äntligen vant sig vid inlärningen av streck, lådor och sjuppar och jag måste säga att för tillfället är kanji nästan roligt. Vid detta laget börjar man kunna förstå en del skyltar till viss del och efter att man förstått hur tecknens uttal förändras så känns inte allting lika fantastiskt hopplöst. Även om jag fortfarande har svårt att förstå hur man ska läsa namn och platser utan att veta utan till vad de heter. Vissa skulle kanske argumentera för kanjisystemet genom att påstå att ett tecken för varje ord ger en (efter att man har lärt sig hela systemet) en bättre bild när läser. Istället för att se bokstäver så ser man en blomma, typ. Jag skulle vilja rästa för att det kan vara precis likadant med vanliga romerska tecken: vid min ålder, om inte långt tidigare har man läst alla ord så många gånger att man fått en bild av varje bokstavskombination, ungefär som med kanji. Jag minns att min syster lärde mig knepet att läsa ord istället för bokstäver rätt tidigt då jag tyckte att jag läste för långsamt. Detta är inte riktigt samma grej, detta är väl kanske ett steg längre på samma stig. Anledningen att jag överhuvudtaget tar upp en sådan halvflummig grej är att jag tror att många inte tänker på det så då de flesta aldrig kommer i kontakt med japanska/kinesiska tecken mer än när de lunchar på Great eastern med kollegorna från Umeva.
Hade tänkt snacka om några tshirtar jag köpte för nu två och en halv vecka sedan ca, för två och en halv vecka sedan ca. Fick en "rolig idé" om att ta småseriösa posebilder i alla tshirtarna för att visa upp dem. Detta visade sig alldeles för drygt och ledde till att jag inte orkade bry mig om bloggen, skulle ju ändå behöva jobba som ett svin för att kunna göra nästa inlägg. Sedan skulle tshirtarna vara tvättade samtidigt också...
Hela grejen är väl kanske inte hur tshirtarna ser ut, även om jag är nöjd med alla och speciellt nöjd med två. Grejen är priset: Tack vare tips från Magnus fick jag reda på att klädkedjan Uniclo hade billiga designertshirtar i Nakano så jag for dit och köpte 5st för sammanlagt ca 170SEK. Den du. Kan ni suga på när ni i eran förtvivlan måste handla Cliquetshirtar från Inter Sport á 99spänn styck.
Tog en bild typ samma dag som jag köpte tshirtarna, just denna är designad av en svensk. "Fram med smilen, jag kör HIP HOP-stilen! (Lisa hänger med, hon var va på g)"
Jojuste, så var det den här grejen med att jag igår reste till Ochanomizu, utan att ha någon aning om vart det var, hur det såg ut där eller var jag skulle söka för att köpa en gitarr. Jag är förmodligen lite annorlunda från andra när det kommer till att köpa dyra prylar, jag orkar helt enkelt inte med att drygsöka efter det billigaste priset, testa alla olika produkter och pruta eller sådant. Det enda jag gick på var att fler än en hade sagt att Ochanomizu var stället att köpa musikinstrument på. Efter att ha följt en folkmassa åt ett random håll kunde jag just innan jag var på väg att fråga några musiker som gick framför mig plötsligt se 3-4musikinstrumentaffärer liggandes precis bredvid varann. Gick in i den första, sa vad jag var villig att ge och fick testa en av de skönaste stålsträngade aukustiska gitarrer jag någonsin lirat på. Är ingen överdrift att säga att ungefär 90% av tiden jag spednerade på att känna på den var onödig, då jag under de tio procenten kommit fram till att det var den jag skulle ha. Så nu kan jag äntligen störa mina grannar utan att behöva känna skam över att det som stör är en flöjt i min käft. Ska bli fett med fett att lära sig några låtar hela vägen igenom och dra ut någonstans, bara sätta sig och spela. Hoppas på musikintresserad tjejer... HOH!
Denna stad alltså! Oh, Gud, min Gud. Låt mig stanna kvar!
Det allra viktigaste
Jo... jag tackar, jag alltså.
I måndags kväll anlände min laptop som skall bli min följeslagare till Tokyo. Jäkligt najs att kunna sitta i vardagsrummet å göra i princip allt som jag annars skulle ha gjort med min monsterstora stationära.
Att man även kan ta fjortisbilder och styra skiten med en fjärrkontroll är ju bara bonus.
Nu till en annan sak: Har i ett tidigare inlägg så när som på antytt att jag på något vis varit missnöjd med min systers klippning. Naturligtvis så är ju fallet inte så, även om jag klart höll tillbaka hennes möjligheter då jag ville spara så mycket längd som möjligt till min klippning som jag ska göra i STHLM på måndag. Förlåt Evelina, om jag var dum. HOH!
Tog mig igår för att göra ett litet glatt samtal till den Japanska Ambassaden (de har för övrigt naturligtvis tvspelsmusik, även om jag inte kan komma på från vilket spel, som väntemusik i luren). Efter kort väntan fick jag reda på att allt var okej med mitt visum och att det bara var att komma å plocka upp på måndag eftermiddag. DJEEZ!
Nu börjar jag, i denna stund, inse att det faktiskt kan komma bli rätt drygt å jobbbigt att ens ta sig till Stockholm. SAS flyger inte lördag och malmö aviation verkar ha nå konstiga regler för sina yuthbiljetter. Bussen ställde jag mig helt överraskande och plötsligt mig väldigt tveksam till. Får en ofantlig lust att skjuta på allt. Är på något vis också så att jag har svårt att ta saker lika allvarligt när jag sitter vid den här datorn istället för det mycket drygare projektet att sätta sig ner i sängen nere och använda den datorn. Blir som svårare att göra seriösa grejer som att betala för sånt som ska betalas. Nu kommer jag ju utan tvekan att skjuta upp resan ner till tidigast imorgon i alla fall. Och imorgon har jag redan inplanerat att jag ska börja packa samt träna kung-fu samt åka ut till Sävar å käka pizza typ. Jag är inte smart.
Sen har jag från och med igår skaffat mig en resedagbok. Som jag nämnde i det första inlägget jag nånsin skrev här så ska den sidan användas till det denna bloggis inte används till. Jag kommer förhoppningsvis att slänga upp en sjuk mängd bilder där, skit som jag inte orkar lägga upp här. Min resdagbok hittar ni här.
Idag besöktes släkten i Skellefteå. Måste säga att det kändes som ett väldigt rutinmässigt bruksbesök. Mest för att ha sett mormor och morfar plus diverse morsystrar och morbröder. Det bästa var väl förmodligen att jag lyckades snylta till mig lite midosmmarkläder av morsan. Det som förmodligen inte var bäst var nog alla bullar som jag åt.
Ohh du gamle man... kasta kaftanen!
I måndags kväll anlände min laptop som skall bli min följeslagare till Tokyo. Jäkligt najs att kunna sitta i vardagsrummet å göra i princip allt som jag annars skulle ha gjort med min monsterstora stationära.
Att man även kan ta fjortisbilder och styra skiten med en fjärrkontroll är ju bara bonus.
Nu till en annan sak: Har i ett tidigare inlägg så när som på antytt att jag på något vis varit missnöjd med min systers klippning. Naturligtvis så är ju fallet inte så, även om jag klart höll tillbaka hennes möjligheter då jag ville spara så mycket längd som möjligt till min klippning som jag ska göra i STHLM på måndag. Förlåt Evelina, om jag var dum. HOH!
Tog mig igår för att göra ett litet glatt samtal till den Japanska Ambassaden (de har för övrigt naturligtvis tvspelsmusik, även om jag inte kan komma på från vilket spel, som väntemusik i luren). Efter kort väntan fick jag reda på att allt var okej med mitt visum och att det bara var att komma å plocka upp på måndag eftermiddag. DJEEZ!
Nu börjar jag, i denna stund, inse att det faktiskt kan komma bli rätt drygt å jobbbigt att ens ta sig till Stockholm. SAS flyger inte lördag och malmö aviation verkar ha nå konstiga regler för sina yuthbiljetter. Bussen ställde jag mig helt överraskande och plötsligt mig väldigt tveksam till. Får en ofantlig lust att skjuta på allt. Är på något vis också så att jag har svårt att ta saker lika allvarligt när jag sitter vid den här datorn istället för det mycket drygare projektet att sätta sig ner i sängen nere och använda den datorn. Blir som svårare att göra seriösa grejer som att betala för sånt som ska betalas. Nu kommer jag ju utan tvekan att skjuta upp resan ner till tidigast imorgon i alla fall. Och imorgon har jag redan inplanerat att jag ska börja packa samt träna kung-fu samt åka ut till Sävar å käka pizza typ. Jag är inte smart.
Sen har jag från och med igår skaffat mig en resedagbok. Som jag nämnde i det första inlägget jag nånsin skrev här så ska den sidan användas till det denna bloggis inte används till. Jag kommer förhoppningsvis att slänga upp en sjuk mängd bilder där, skit som jag inte orkar lägga upp här. Min resdagbok hittar ni här.
Idag besöktes släkten i Skellefteå. Måste säga att det kändes som ett väldigt rutinmässigt bruksbesök. Mest för att ha sett mormor och morfar plus diverse morsystrar och morbröder. Det bästa var väl förmodligen att jag lyckades snylta till mig lite midosmmarkläder av morsan. Det som förmodligen inte var bäst var nog alla bullar som jag åt.
Ohh du gamle man... kasta kaftanen!
Metod
I måndags sattes jag alltså ner i skiten, med säkerhetsbälte och allt. tidagen var dagen allt skulle lösas tänkte jag. Istället så kunde Nordea nere på stan knappt hjälpa mig "det är ju så svårt med Norge...", slutresultatet där blev att de skickade ett brev till norska motsvarigheten där de förklarade mitt problem och sa att det förhoppningsvis skulle gå att lösa idag. Olle jobbade naturligtvis övertid så det fanns aldrig någon chans för honom att hämta nyckeln och ge mig lösenordet. Smådrygt kändes det hela.
Imorse väcktes jag av att min gamle Svenske arbetsledare Henrik ringde upp mig:
"Jag skickar din löneslipp på posten, grappen"
Jamen najs! Tänkte jag, nu är det dags att kolla kontot! På kontot kunde jag inte se några nyinförda pengar i transaktionshistoriken, däremot hade någon dragit 46790 svenska kronor och satt in dem på ett för mig helt okänt konto. Ringde norska nordea som menade att pengarna satts in på mitt svenska nordea-konto. Något sådant har jag inte, menade jag tillbaka. Jaha, sa dom. *Tyst* ...Amen du jag tar kontakt med Sverige istället, ha de!
Väl nere på stan visade det sig naturligtvis att det handlade om nåt tillfälligt konto som skapats för att jag sedan skulle kunna föra pengarna vidare. Vilket jag gjorde. Faxade ett kvitto till språkresebyrån och redan nu är pengar på väg till Japan. Home free!
Om detta inte var nog med glädje så kom ju förstås mina kläder också fram idag:
Birth of the Disco
Jävligt doldisrulle
Äntligen en cardigan
Lite färg för en gångs skull i alla fall!
Imorse väcktes jag av att min gamle Svenske arbetsledare Henrik ringde upp mig:
"Jag skickar din löneslipp på posten, grappen"
Jamen najs! Tänkte jag, nu är det dags att kolla kontot! På kontot kunde jag inte se några nyinförda pengar i transaktionshistoriken, däremot hade någon dragit 46790 svenska kronor och satt in dem på ett för mig helt okänt konto. Ringde norska nordea som menade att pengarna satts in på mitt svenska nordea-konto. Något sådant har jag inte, menade jag tillbaka. Jaha, sa dom. *Tyst* ...Amen du jag tar kontakt med Sverige istället, ha de!
Väl nere på stan visade det sig naturligtvis att det handlade om nåt tillfälligt konto som skapats för att jag sedan skulle kunna föra pengarna vidare. Vilket jag gjorde. Faxade ett kvitto till språkresebyrån och redan nu är pengar på väg till Japan. Home free!
Om detta inte var nog med glädje så kom ju förstås mina kläder också fram idag:
Birth of the Disco
Jävligt doldisrulle
Äntligen en cardigan
Lite färg för en gångs skull i alla fall!
Sliten handel
Efter att ha köpt nattbiobiljtter till 300 nu på fredag till mig och Olle så börjar jag fundera på vad som skulle kunna sätta pricken över detta så kallade i. Tunfisk! Kommer jag efter en stunds tänkande. Promenerar så förbi min goda Frognerpark och klampar snart in på Kiwi, Frogner, Frogner Plass. Sliter åt mig fyra burkar av den goda fisken och styr kursen på kassan. "31kroner" hör jag och drar ur min ficka fram denna summa pengar. Är just påväg att ta konserverna (utan påse) å gå då kassörn ber om 50öre till. Jaja, hörde fel... har ju en enkrona kvar i fickan. Nej. Det har jag inte... Står där i mina slitna, skabbiga jobbkläder och letar ett tag samtidigt som jag överväger att användaen 10-krona och då få tillbaka 9 å 50. DRYGT! Medan jag skrotar i fickorna ser jag en femtioöring liggandes i ett skrymsle "i" kassan. "Där ligger det ju en femtiöring" klämmer jag generat ur mig och sträcker mig in i vad som egentligen kanske borde räknas som kassörns område och försöker fippla fram den lilla pengen. Personen bakom mig i kön ser less ut. Kassörn är nu på väg att ta fram en egen enkrona. Det får han inte göra! Tänker jag som om hela min manlighet och ära var på spel. Fipplar fram 50-öringen, betalar, stoppar ner burkarna i jackfickorna och går därifrån som det äkta rövhålet jag är....
