Metod

I måndags sattes jag alltså ner i skiten, med säkerhetsbälte och allt. tidagen var dagen allt skulle lösas tänkte jag. Istället så kunde Nordea nere på stan knappt hjälpa mig "det är ju så svårt med Norge...", slutresultatet där blev att de skickade ett brev till norska motsvarigheten där de förklarade mitt problem och sa att det förhoppningsvis skulle gå att lösa idag. Olle jobbade naturligtvis övertid så det fanns aldrig någon chans för honom att hämta nyckeln och ge mig lösenordet. Smådrygt kändes det hela.
Imorse väcktes jag av att min gamle Svenske arbetsledare Henrik ringde upp mig:
image20
"Jag skickar din löneslipp på posten, grappen"
Jamen najs! Tänkte jag, nu är det dags att kolla kontot! På kontot kunde jag inte se några nyinförda pengar i transaktionshistoriken, däremot hade någon dragit 46790 svenska kronor och satt in dem på ett för mig helt okänt konto. Ringde norska nordea som menade att pengarna satts in på mitt svenska nordea-konto. Något sådant har jag inte, menade jag tillbaka. Jaha, sa dom. *Tyst*  ...Amen du jag tar kontakt med Sverige istället, ha de!
Väl nere på stan visade det sig naturligtvis att det handlade om nåt tillfälligt konto som skapats för att jag sedan skulle kunna föra pengarna vidare. Vilket jag gjorde. Faxade ett kvitto till språkresebyrån och redan nu är pengar på väg till Japan. Home free!

Om detta inte var nog med glädje så kom ju förstås mina kläder också fram idag:
image21
Birth of the Disco
image22
Jävligt doldisrulle
image23
Äntligen en cardigan

Lite färg för en gångs skull i alla fall!

Tillfälligheter mot mig

Nu är faktura och skit på väg hit och ska förhoppningsvis vara framme redan imorgon. Underbart nog så är det stress med betalningen.

PROBLEMET:
Jag har norsk bank. För att skicka pengar till ett svenskt bankkonto så får jag betala en avgift på ca 300kr, vilket inte egentligen jag för tillfället ser som något större problem då fakturan är på 47k, 300 är småpotatis i jämförelse liksom. För att skicka pengar till ett annat land måste man ha hundra miljoner uppgifter om det konto man ska skicka till, KID#, banknamn adresser och skit typ. Hittills är allting greit. Det egentliga problemet uppstår då man ska gå in på "betaling utland" på nordea.no, för här handlar det inte om att logga in med normala uppgifter; dvs konto# och "dosa". Nä, här ska du använda ditt användarnamn och din personliga kod som du fick när du skaffade kontot. En sak som jag då jag fixade mitt konto forstod bara skulle användas för att man skulle kunna kollas upp sitt saldo utan att behöva dosan. Nåväl, jag har pga detta aldrig brytt mig om den koden. När sedan min syster ville låna lite pengar och jag för första gången skulle skicka lite pengar över gränsen så märker jag att koden är i en annan stad (hade den i packningen i Uppsala då jag var i STHLM). Aja, tänker jag, klickar väl på den här "jag har glömt mitt lösenord"-knappen så kirrar de det lite kvickt. NEJ! Efter att jag fyllt i alla uppgifter får jag reda på att processen tar några dar och att mitt nya lösenord är hemskickat till mig på posten. Underbart. Åter till hur detta blir ett problem för mig nu: Jag råkade naturligtvis ta med mig postnyckeln till Umeå och ingen kommer åt brevlådan i Norge. Så jag kan på inget vis komma åt det nya lösenord till min bank som ligger och väntar i Oslo. Jag kan på så vis inte heller föra över pengar till språkresebyrån och på så vis inte heller få mitt Certificate of Eligibility i tid till att fara till STHLM på fredag och gå på ambassad där så jag kan få visumet och därmed också inte kunna åka ner samtidigt som Josef (möjligtvis Nils) och träffa Hannes och jag skulle dessutom hinna till min syrras läkar-examen.

Det är nästan så att jag kan känna hur den japanska Bruce Willis skjuter mig full av stress:
image19

Totalt snott: Guldmännen

image18
Här står guldmännen och vill inget annat än gott.

 

Det är inte många som känner till detta men ibland när man har varit riktigt snäll kan det hända att Guldmännen kommer hem till dej och ger dej en belöning. Va? Vet ni inte ens vilka Guldmännen är? Kära barn, låt mej berätta.

 

Guldmännen är en hemlig organisation bestående av sju män i guldkläder, en finsk kille i slips och en lirare i gul t-shirt. De bor i en grotta, åker longboard och tycker om folk som är snälla. Åsikterna går isär kring deras definition av snällhet men så mycket kan i alla fall sägas som att man ligger bra till om man:

 

* Räddar en häst som håller på att drunkna

* Ger bort sin hatt till nån som fryser om huvudet

* Leker "tittut" med ett barn i mer än 30 minuter

* Ligger med nån som arbetar på BORR

 

Ja, allmänna snälla saker helt enkelt. Sånt som man sällan tar sej tid att göra eftersom man har så bråttom hem för att skrika "Men dö då! Dö! Dö! Dö!" till sin tv när den visar den där videon med de likstela brudarna som sjunger om tröjor. Eller andra liknande saker som inte är riktigt elaka men heller inte så snälla som Guldmännen vill.

 

Så vad är det för belöning man får?

 

Det är lite olika förstår du. Alla Guldmän har en magisk kraft som han kan bjussa dej på. Om vi börjar från vänster på bilden är det följande.

 

Guldmannen med brillor: Han har ett hål i magen som man kan få sticka in handen i och när man gör det är det så skönt att man knappt tror det är sant. Så jävla mjukt och skönt som ett moln i en tecknad film blandat med hästmule. När du tar ut handen luktar den syren och dina naglar är nyklippta.

 

Killen i den gula t-shirten: Eh? det är ingen som riktigt vet vad han gör. Vissa säger att det är han som lärt Guldmännen att åka longboard men vi vet inte riktigt. Han har ingen belöning med sej i alla fall.

 

Den finska killen i slips: Han står mest och ser förtroendeingivande ut och sen när Guldmännen har gjort sitt erbjuder han dej en varm handduk.

 

Den långa Guldmannen och Guldmannen i för stor hatt: Den långa guldmannen dansar en rolig dans för dej. Typ kör den där buggrejen när man böjer benen och viftar med händerna från knä till knä samtidigt som Guldmannen i för stor hatt kittlar dej. Men inte på ett otäckt vis så man blir helt iiiiiiiihhhhhhhh utan på ett skönt mmmmmmmhihihi vis.

 

Den tjocka Guldmannen: Det här är en lirare må ni tro. Hans pryl är att han berättar en skön hemlis för dej. Typ om vilka som har legat med Bert Karlsson och såna grejer. Och så skrattar han så han blir alldeles röd i ansiktet och magen guppar.

 

Guldmannen som har hatten i handen: Han ger dej en fin Guldhatt.

 

Guldmannen som nästan inte syns: Han kommer ofta lite för sent för han har på egen hand åkt omkring och sett till så att folk som tidigare tyckt lite illa om dej nu gillar dej jättemycket.

 

Den lille konstige Guldmannen: Är inne i ditt kök och diskar och fixar till lite nice käk medan de andra myser upp dej.

 

Där ser ni. Det lönar sej att vara snäll.

 

Rikard Uddenberg

 

            
Som ni förstår har jag inte skrivit ett ord. Tänkte bara tipsa om världens kanske roligaste webtidning:
BORR
Tidningen har tyvärr gått i graven men på sidan finns fortfarande timtals med underbart låg humor.
TJO!

Bieffekter av Oslo

Sprang i förrigår, kan fortfarande nästan inte gå för att mina vader är så fruktsvärt stela, alltså bieffekt 1: invalid.
Blir ofta väldigt stressad när jag drömmer då de flesta drömmarna handlar om att jag snart måste stiga upp och fara på jobbet, även om det kanske nu på slutet övergått litegrann till att jag i drömmarna snarare hånskrattar åt Olle som måste fara på jobbet. Bieffekt 2: värdelös sömn.
Känner mig totalt lost när jag går och shoppar på stan då det har varit nånting jag inte alls unnat mig under det senaste året. Märker att jag viker med blicken när jag ska snacka med de som jobbar i affärerna. Bieffekt 3: om möjligt; ännu sämre socialt.
Nu klippte jag mig iofs litegrann för någon dag sen men annars har det varit ganska mycket bara låta skiten växa ut från ingenting, som var det jag hade i sept. Bieffekt 4: ful frisyr.
Nu när jag är ledig och slipper tänka på att jag ska upp på i ottan så blr det lätt att man vill göra nåt på kvällen och då har jag för tillfället inga som helst barrikader emot suget efter chips och snask. Måste lära mig att steka nå börjare igen. Bieffekt 5: kommer att bli tjock.

Nåväl, nu till lite underbart, fantastiskt glada nyheter. Fick detta av språkresebyrån idag:

"Hej Ludvig!

Nu har resultat från de japanska myndigheterna kommit och de har utfärdad
ditt Certificate of Eligibility som gör att du kan få ett studentvisum. Jag
kommer att skicka ut bekräftelse, faktura m.m. i början på nästa vecka, men
jag tänkte att du vill veta att allt ser bra ut.

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning

Jenny Minnema"

JAG SKA TILL JAPAN! JAG SKA TILL JAPAN! DET SKA INTE DU! DET SKA INTE DU! (andreas)

Processen som tog hundra år är i princip över, återstår i hvert fall inga fler nagelbitarepisoder. Vilken glädje rakt mot mig:
image17

Kanske man skulle gå till yran med några 2.8:or och softa.

STHLM dag 2

Vaknade hos i Kista och drog in till ett pissigt väder i huvudstan där huvudattraktionen skulle visa sig bli ett nerbrunnet vikingaskepp, som vid detta laget var 99% sjunket. Resultatet av regnmolnens bedrövliga närvaro blev naturligtvis att jag drog "hem" till Nacka. Där förberedde vi överraskningsfesten för syster Lovisa som fyllit 30. Hon blev blåst och det var ju nice. Sedan sov jag på soffan nästan hela festen, mitt bland syrrans alla gamla kompisar, sliten karl.
Kvällen blev sjukt lyckad, drog in till slussen där jag efter viss osäkerhet på situationens hållbarhet (då pengarna på min mobil tagit slut - något som innebär att det inte ens går att ringa mig) och några jobbiga fjortisar (som jag lurade att jag hette Sten, utan någon som helst tanke på mitt apbergetalias) lyckades möta upp med Frida, Andreas, deras kompis Simon och snart också Hannes. Vi gick bort till medborgarplatsen och Frida "fixade" in oss på en jävligt najs, med mina Oslostandarder, bar. Där satt vi och snackade skit om Umeå och Stockholm tills de stängde och sen tog vi oss på våra olika vis hem. Riktigt trevligt att träffa det folket igen!

Nu skulle man nästan kunna tro att jag har gått och blivit en sån som bara redogör för olika händelser och deras förlopp på ett skinnigt och "trevligt" sätt, likt vissa andra.... .... men jag tänker återta en del av min heder med en rolig bild!:

image16

Ut ur Norge

YES! Säger jag, vad säger du? Efter tio bedrövliga, ja, bedrövliga månader så kom jag igår med hjälp av bil ut ur Oslo och Norge. Den fullpackade bilen styrde kosan till Stockholm där jag nu hälsar på syrran.
Drog på kvällen till Hannes ute i kista och softade med lite folköl. Sen vid klockan 01 tänkte vi att vi skulle dra in till stan och hitta nån bar. Jag var i digert behov av ett toalettbesök redan i början av de 20minuter vi satt och väntade på t-banan. Tack vare en närliggande skola så kunde man återställa levnadsstatusen till människa igen. Sen vandrade vi omkring ett tag på Fridhemsplan, sen for vi hem. Så vi drog till Stockholms innerstad för att pissa helt enkelt. När kom vi hem och röjde i Hannes lägenhet till kl04. Väldigt bra sätt att fira att jag nu slipper Norge.
image15

Skolan kan ju va...

Blev nästan ledsen när jag idag fick ett brev av språkbyrån jag anlitat för min stundande år i Japan som innehöll ett japanskaprov från KAI, skolan jag ska gå på där.
Jag menar: jag anser ändå att jag är rätt haj på detta med japanska för någon som egentligen aldrig pluggat seriöst eller för den delen jobbat annat än själv. Då känns det ju lite taskigt av skolan att skicka ett prov som jag omöjligt göra på den halvtimme som de menar att man ska göra det på eftersom allting är skrivet i japanska tecken. Visserligen 99% kana, något som jag planerat att lära mig under några veckor efter min hemkomst till Umeå. Men det känns ändå riktigt fjantigt eftersom provet första del t ex innebär att man typ ska fylla i ordet "paraply" i meningen "detta är ett paraply". Asenkel skit helt enkelt, de kommer ju att tro att jag är dum i huvet, eller som de verkar resonera i vilket fall.

Till Ture

Tjena grabben, här du truckar:

Frihetens söta, lättätna smak.

Vid detta laget är det väl ingen tvivel om att jag någonsin har kännt mig så bekymmerslös i hela mitt liv. Att veta att jag slipper jobba något mer står som ett helt berg bakom mig och inte ens problemet med att jag typ har slarvat bort min nyckel till lägenheten är nog för att bryta min lycka, även om det får en att undra vilken skillnad det hade varit hade jag inte tappat dem. Helt sjukt. Jag är stark som en björn och slug som en exeptionellt kultiverad och utbildad räv.
Grejer att göra innan 17:e maj och hemfärd:'
Resa runt i Oslo och se till att man sett allt.
Resa utanför Oslo och kolla natur/fota.
Skriva färdigt musiken och texten till Oslo-låten (check, skjutsat bra är den)
Spela in Oslo-låten
Fara förbi jobbet och hämta prylar, tårfyllt förväl / ta kort på skit
Slappa
Spela LotRO

Ett stort tack till Karl-Erik Sagen på JOH-System som gav mig jobb. Trevligt var det när han i torsdags sa hej då, förklarade att han varit väldigt imponerad över min insats och meddelade att det bara var att ringa om jag skulle vilja komma och jobba nåt igen, närsomhelst.

Och här är en bild på en rätt farlig snubbe som jag ritade i paint i brist på nån rolig bild att klistra in mig själv på.
image11


Båtrundan

I fredags bar det av med jobbet på båtrunda till Danmark! Vi möttes upp i marinan på en inte alls så pittoresk krog. Jag insåg snabbt att det bara var jag och jobbets fetaste stekare Filip som var under 30 och att jag redan var den enda som inte tagit öltåget mer än en station. Innan vi gick till båten hann följande hända:
-Jag blev bjuden på en öl
-Jag fick sol i ögat
-Arild Myhre (the king) försökte klä av sig och hoppa i vattnet men blev stoppad
-En av tanterna ville bjuda bort sin 17-åriga dotter till mig

Naturligtvis blev jag stoppad av väktarna på väg ombord på båten, uppenbarligen skulle man vara 23 för att få åka utan sällskap men jag fick hjälp av hon som visst hade styrt upp allt och i det hela lurade vi t o m vakterna att jag var 23... coolt. Sen bestämde vi att hon för resten av resan skulle agera som min mor något som blev ett återkommande skämt under hela färden.
Väl ombord så blev jag glatt överraskad då hytten var i bättre skick än det jag väntat mig (torsk på tallin). Buffen var god och båten lamnade äntligen hamnen.
Kvällen förflöt seden rätt långsamt uppe på andra våningen av båtens "dancing palace". Bandet som där spelade samt gänget som dansade ådrog sig från mig ett antal skrattsalvor. Arild Myhre (the king) var nästan ständigt utan byxor och gånget av 40+:are som jag hängde med betedde sig på vis som jag vid Gud hoppas att jag antingen är oförmögen att göra vid den åldern eller helst har tagit totalt avstånd ifrån.
Det verkar för övrigt vara helt okej att spilla hur mycket öl och sprit och fimpa cigg som helst på damnarksbåtars heltäckningsmattor, bara så att ni vet.
0220, tror jag det var så gav vi oss av ner till skrovet, nedersta våningen på båten (som för överigt hade 10, kommandobryggan medräknat) där discot/klubben låg. ka börja med att säga att det faktiskt skulle ha kunnat vara vilken klubb som helst, om man bortsåg från vad det var för folk där. Jean Claude van Damme hade visst instruerat de flesta (
Se Jean dansa).
Kyligast där var väl kanske den 83-åriga tanten som kom dit med sin typ 16-17-åriga dotterdotter och satt i ett hörn och rökte och drack öl samtidigt som hon faktiskt var lika skör och trevligt som man tänker sig att de flesta i den åldern är. Där satt hon kvar i alla fall till när jag lämnade stället vid halv fem efter att jag märkt att alla jag kände blivit utslängda eller helt enkelt inte var så roliga längre. Filip hade slagit upp bakskallen i en fajt med trappen och fick sy fyra stygn.
Klockan 7 väcktes jag av en fortfarande asfull Per som påstog att vi skulle vara framme i Danmark då och att båten skulle gå igen vid 08, vilket den verkligen inte skulle. Efter att jag avfärdat honom vände han direkt om och började på ett verkligt underbart fantastiskt roligt vis banka med armarna över hans lilla huvud på hans stora kropp på dörren bakom honom. Oförmöden att somna om gick jag klockan 08 iland i Fredrikshamn och hittade snart de vakna kollegorna som satt och påbörjade dagens fylla på närmaste krog som var öppan då. Deras försök att få i mig gammaldansk och Tuborg klockan åtta på morgonen var lika futila som japans försök att lära sin ungdom engelska i skolan (Se själv)
En av de sjukaste grejerna under hela resan: Gubben som var född '46 ställde sig plötsligt upp i och gick bort till en röd stolpe just bredvid baren som han grabbade tag i och sedan stod hans kropp rakt ut från stolpen. JÄVLAR! Fick senare reda på att detta var nånting han gjorde varje gång jobbet far på "dansketur".
Jag gick igenom stan bara för att se den och sedan tillbaka till båten och hemresan var trööög! Drack några kaffe för att hålla mig vid liv men gick ändå och la mig i en soffa i 50minuter då jag lessnat på den passiva rökningen. Hemresan lämnade mig med en lärdom: Kryssning måste ska vara skitatråkigt! Fatta att måsta vara på en båt hela dagarna... verkar som att de flesta taklar detta med att dricka konstant.
Sedan till problemet med såna här kryssningar. För att det ska vara ekonomiskt med såna här stora förjor så måste ju två typer av människor trängas här: De som bara åker för att festa och supa och barnfamiljerna. Två grupper som absolut inte går ihop. Orkar inte gå mer in på det bara för att jag vill bli färdig nu men obehagligt är det iallafall, för båda grupperna.
Sedan en sista lärdom: båtrundor är för 40-åriga lagerarbetare och deras 40-åriga mattants slynor. Ursäkta. Så är det.

image10