Fuji (富士）
Jag klättrade upp för storberget Fuji tillsammans med lite folk från skolan. Det var sliters! Först tog vi bussis till 2200 meters höjd (ovanför molnen redan då) och sedan började vi gå kl 21 på kvällen. Tog mig cirka 6 timmar att ta mig upp och väl på toppen (3800m) så var man rätt svettig så när man insåg att det faktiskt bara var ca 4grader varmt så förvandlades svetten nästan till is. Eftersom jag dessutom nästan hade sprungit sista biten så var det fortfarande rätt långt innan den värmande solen skulle titta fram. På väg ner sedan blev det fett med varmt och jag fick schyssta t-shirtränder på mina armar.
Studio
Midikeyboard: EDIROL PCR-M1
Ljudkort: EDIROL UA-25EX
Högtalare, nå EDIROLtjafs
Mick: SHURE SM58
Det är allt jag behöver (plus Logic då) för att kunna spela in över förväntan bra ljud från Gitarr, Sång, Flöjt osv osv... Har nyss skaffat grejerna och klurat ut hur de funkar så än har jag inte riktigt hunnit börja göra någon musik men när jag gjort något färdigt så kommer det att hamna på http://www.myspace.com/ludvigband
Bloooogens återupplivnad (復活）
Okej, det r väl inte så att jag inte försökte komma igång igen men samtidigt som jag grävde ner mig själv djupare och djupare med ångest inför min inaktivitet så insåg jag samtidigt att det inte bara var min oförmögenhet att skriva/ladda upp bilder som gjorde mig opepp utan också att jag inte längre kunde stå för mycket jag tidigare skrivit och att jag kommit att hata den person som jag var den första tiden i Japan. Därför tänkte jag nu med ny insikt och nya visioner återuppliva bloggen och förändra mitt förhållningssätt (även om detta kanske kan komma att visa sig något diffust). Välkommen till SlitJapan.
Nåväl... kvick uppdatering kring mitt liv senaste tiden:
Åkte till Sverige med flickvännen och hennes mamma under sommarlovet (bilder skall läggas upp) och är nu tillbaka i Tokyo igen.
Jag hatar min klass, förutom Michael som förmodligen är den som håller mig ifrån att bara brinna av och dra därifrån. Hur detta (hatet) kommer sig kan bero på flera olika orsaker; jag har en snubbe från Portugal som alltid kommer sent (brukar sitta och hoppas att han inte ska komma alls) och ställer dumma frågor och sånt han missat då han kommer sent, drar bajsdåliga skämt hela tiden och skrattar asmycket själv, har om möjligt världens dryygaste jävla uttal som kanske bara toppas av polskan: jo, ni gissade rätt, hur det har gått till har jag ingen som helst aning om men hon har lyckats hålla sig kvar i samma klass sedan jag började skolan, jag menar kom igen, man bör fan kunna uttala alla vokaler efter (i hennes fall) snart två års studerande. Jag har åtminstone så tur att fransmannen vet om själv att han är helt kass men å andra sidan blir man sjuukt less på hans och polskans jävla naïva världsbild "Jag vill inte gå och röntga mig för om jag skulle ha en sjukdom och inte veta om den så kommer den att hela av sig sjääälv" tack för smöret hippie.
En annan anledning kan vara att jag (ska försöka tala så sakligt som möjligt) nuförtiden inte gör något på lektionerna, leker i princip assistent till läraren "Kom igen nu klasskamrater, svaret på den här frågan klurar ni ut om ni tittar på vad det stod där och där..." osv. Alltså frustration över en utmaningslös utbildning där man hålls tillbaka av en klass som till stor del består av folk som borde vara en eller två nivåer under.
Så sere ut. Nu väntar jag på att Arum ska komma tillbaka så ska vi börja åka på lite Open Campus å kolla in musikuniversiteten. Jajuste, har har ju styrt upp en studio nu till min relativt nya Macbookpro, mer om det sen.